Tänk om fattigdom inte fanns.
Tänk om utsatthet var ett påhitt.
Tänk om alla fördomar vore genomskådade.
Tänk om hat och hot vore historia.
Tänk om övergrepp och utnyttjande skulle upphört.
Tänk om vi och dem vore vi tillsammans.
Tänk om vi kunde förstå och vara nyfikna på varandra oavsett vem du är, oavsett var jag är, var jag kommer ifrån, var du är på väg och oavsett vilken väg mitt och ditt liv går.
Vi lever alla i samma värld, även om förutsättningarna att göra det skiljer sig så otroligt mycket.
Finns det något du kan göra för att alla människors lika värde ska bli verklighet i ditt liv bland de du möter?
Ingen kan göra allt, men du kan göra något.
Av 2 576 000 har vi hittat 107 stycken
2007 var första gången vi hittade en. Sedan dess har vi lite då letat efter och då hittat flera. Just nu är vi uppe i 107 stycken. Det kommer bli fler framöver.
Överallt runt omkring oss finns det massor. Dolda för den som inte tittar riktigt noga. Det är ganska få som känner till att de finns där, troligen har du bara idag gått förbi ett ganska stort antal.
Du som inte vet vad jag skriver om ska inte veta. Men det är roligt, ibland frustrerande och gör att man ser världen på nya sätt. Små äventyr i vardagen, nära nästan var man än är. Vet du vad jag menar eller känner du dig just nu mest förvirrad?
Vi blev med soffa!
I förrgår såg jag henne för första gången, men hon var inte ensam. Jag blev kär direkt i dom båda två. Efter ett samtal med Emma, fick jag åka och hämta henne för att få ett godkännande. Hon tyckte som tur var att det hela var okej. Även Emma blev lite kär och vi fattade beslut om att överta vårdnaden från Erikshjälpen Skene.
Idag kom de hem hit båda två och vi har vänt och vridit för att placeringen ska bli så bra som möjligt. Det är inte så enkelt när man bor på 37 kvadrat, men jag tycker att vi till slut fick till en okej plats för dom båda. Med detaljer i teak, en mossgrön klädsel och många år på nacken har de nu flyttat in till oss.
Fotona är tagna utan blixt vilket gör att de är lite oskarpa här och där.
Vi ska göra vårt bästa för att vårda och nyttja komforten. Vi vet egentligen inte så mycket om den här soffan och fåtöljen, så vet du mer får du gärna kommentera här nedanför.
Här är några kommentarer vi hört om denna soffgrupp hittills.
Butiksbiträde på Erikshjälpen Skene:
Vi köpte precis en sådan soffgrupp 1965 när vi gifte oss till vårat bohag, och vi hade den många många år efter det och var väldigt nöjda. En soffa vi köpte senare blev snabbt nedsutten, men den där soffan höll väldigt bra på ett annat sätt.
Monica, vän i Älekulla:
En sån soffa satt jag i när Kennedy blev mördad.
Vilken nostalgi.
Kanske kan du svara på någon av följande frågor?
Från vilken tillverkare kommer de? Vilket år? Är det 50- eller 60-tal? Är de svensktillverkade? Har du några speciella minnen från denna soffa? Vi har inte hittat några stämplar eller etiketter under tyvärr så det är svårt att spåra soffan bakåt.
Vi vill lära känna våra nya bekantskaper lite mer framöver. Välkomna till familjen Josefsson!
Längtan efter att kunna bada igen
Min längtan är stor. Även om jag badade fram till den siste oktober och faktisk även tog ett dopp den 17 januari när isen smält och innan den frös på igen längtar jag.
Att varje dag se vattnet och vågorna. När temperaturen ändrar sig se isen lägga sig och sen brytas upp igen. Höra kluckningar och knakningar. Se solens strålar spegla sig i vattnet, molnen dansa och ändra skepnad och i nästa sekund se regnet ösa ner. Det är det bästa med att bo vid en sjö.
Det finns fördelar med att bo i Hanatorpsviken. Så här såg den fördelen ut den 30 oktober förra året. Jag hoppas på många dopp och bad i år.
Nästa steg i livet – Torestorp
I sommar kommer jag och Emma flytta från Växjö. Ett beslut vi tog för några veckor sedan men som ännu inte helt och fullt smält in i mig. Många frågor kring boende, uppdrag i mitt företag och arbete är fortfarande obesvarade.
Det jag vet är att det blir förändring. En flytt till landet. Orten där Emma ska jobba heter Torestorp. Det ligger i Marks kommun i närheten av Kinna som ligger mellan Borås, Kungsbacka och Varberg.
Känner du till någon plats att bo i dom krokarna är du mer än välkommen att höra av dig till oss.
Tågfunderingar
Man åker till, men åker ifrån. Man tuffar fram, sen står man still. Station efter station passeras och människor på väg mot olika håll svischar förbi.
Jag både gillar och hatar tåg. Tåg står för mig för väntan, längtan, sorg, ensamhet, rastlöshet, kärlek, frustration och andningspaus.
Att åka tåg är både trygghet och rotlöshet. På väg ifrån någonting och på väg mot någonting.
Osäkerheten om hur det ska gå med allt när man kommer fram gnager, samtidigt som rörelsen framåt ger energi. Rädslan för framtiden och samtidigt hoppet.
Mitt första möte med Emma var på en tågstation. Avesta Krylbo, orten Sjövik och lägret Helt Enkelt sommaren 2003 kommer för alltid vara väldigt speciellt för mig.
Tåg har alltid varit en del av vårt förhållande. Ibland som en möjlighet att kunna träffas och ibland som ett stort hinder och en ond klump i magen. Många tårar och mycket längtan.
I livet finns många växlar som kan strula, det finns bistrovagnar som fyller på med energi. Det finns skrikiga barn och borttappat bagage. Det finns på något konstigt sätt både kaos och lugn.
Det enda som man vet är att man är på väg.
Status just nu
Den senaste tiden har jag mer och mer växt in i identiteten som radiojournalist och företagare och det känns riktigt bra. Jag har flera spännande projekt på gång framöver.
Jag sökte jobb som producent för en talkshow i P3 och skapade då kreativradioledare.se för att kunna visa upp vem jag är och vad jag gjort. På sidan har det kommit in ett helt gäng kommentarer och jag är jätteglad för det stöd jag känt och är stolt över att jag har satt avtryck. Tack för det! Sidan kommer finnas kvar som en portfolio över vem jag är, för jag är och kommer förhoppningsvis fortsätta vara en kreativ radioledare. Jag hade inte hört något om hur processen gått, tills idag då ett mail kom med texten ”vi har nu valt att tillsätta tjänsten med annan sökande.” Så nu håller jag ögon och kanske framför allt öronen öppna efter redaktioner som söker efter en person som mig.
Förra veckan deltog jag i en utbildning för producenter i radio och tv som var väldigt bra. Min roll och mitt kall är att arbeta som producent eller redaktör av något slag där jag både för använda mitt ledarskap, min kreativitet och mina erfarenheter och kunskaper om att skapa bra och spännande radio som berör.
Igår var jag i Halmstad för att spela in nya avsnitt av Unga panelen och det är alltid roligt att träffa Moa, Leo och Sebastian. Om du inte lyssnat tidigare, gör det nu. Här finns ett gäng sända avsnitt av Unga panelen
#kreativradioledare
Jag söker just nu jobb som producent för en Talkshow i P3 som börjar i vår. Som en del av ansökan skapade jag denna sida där du gärna får gå in och läsa, lyssna, kommentera och gilla för att hjälpa Sveriges Radio få en bild av vem jag är och vad jag gjort tidigare.
Retro
Det är något speciellt med retro… Formgivning på 50- och 60-talet stack ut, bröt av mot det som varit tidigare och fick helt nya uttryck, former och färger.
Jag gillar retro. Framöver tänkte jag blogga om saker jag har samlat på mig, som betyder något speciellt och har en känsla och form jag gillar och blir glad av.
Orange, gult, grönt, starka färger och stora mönster. Ett avskalat formspråk som ändå säger så mycket. Funktion går först och formen som kommer sen som en konsekvens av behov och idéer som förändrade vårt sätt att leva och konsumera.
Vilken är din favoritretropryl?
Spännande om värdebaserat ledarskap…
Värdebaserat Ledarskap är en riktigt grym kurs som alla unga ledare i Sverige borde gå!