Skolkatalogen

Jag var kanske 10 år. Vi hade precis fått en ny skolkatalog. Det luktade något speciellt om katalogen. Det var glansiga sidor och alla foton var i svartvitt. På sida upp och sida ner ansikten, namn, klasser. Personer med olika status, olika positioner och roller. Vissa var mina vänner och andra var långt ifrån mina vänner.

Och så var det så klart en del personer där på bilderna som jag på olika sätt var extra intresserad av. Snygga, spännande, söta. Jag strök under en del namn, markerade med något hjärta här och där.

Men det fanns några personer som jag inte markerade, även om jag ville. Det handlade om killarna. Jag visste inte då att jag var bisexuell. Jag visste inte ens om att det ordet fanns. Att vara bög var bland det allra värsta som fanns. Det var ett skällsord som skreks ofta på skolgården. Jag hade på olika sätt lärt mig så starkt hur fel det var.

Min skola låg på landet utanför Linköping. På 90-talet när jag växte upp fanns det få förebilder. Ord som queer, pride eller hbtq fanns inte i min värld. I skolan hamnade man längst ner i hackordningen om man inte passade in. Jag växte upp i en frikyrka där det fanns ett starkt motstånd och djupt suckande kring allt som hbtq hette. Om det någon gång var en homosexuell person på tv så var det Jonas Gardell. När Micki (Ola Forssmed) kysste en man i Rederiet för första gången på svensk tv öppnade SVT en kristelefon för att hantera all kritik. När utställningen Ecce Homo kom några år senare var det stora protester, både inom kyrkan men även i samhället i stort.

Jag var annorlunda, jag hade svårt att passa in. Jag var både klassens clown och jätteblyg. Jag var den där konstiga kristna killen som kallades Jesus eftersom jag hette ”Josefs Son” i efternamn. Jag var tjejtjusaren som i hemlighet också gillade killar. Där i skolkatalogen sitter jag, uppklädd i randig skjorta som en av många och tittar rakt in i kameran och ler.

En annan dag

Solen skiner starkt, i morse visade termometern -13.5 grader. Ute ligger ett tunt lager snö och träden gnistrar av frost. Jag sitter i soffan och dricker kaffe och äter chokladbitar från asken. På ryggstödet ligger Silver och njuter av solen.

Det är en annan dag.

Nuet kommer bli historia, det som händer i vår värld med pandemin kommer det skrivas om. Det är så mycket som har förändrats de senaste två åren. Vi har lärt oss att hantera det annorlunda. Att hålla avstånd, handla ensamma, umgås mindre och inte kunna besöka stora festivaler och konserter. Människor räknas och vi behöver köa. Vaccinationsbevis ska kunna uppvisas, men trots det kan vi bli smittade och sprida smitta vidare. Nya varianter av viruset avlöser varandra och det är ingen som riktigt vet vad som händer.

Det finns någon form av osäkerhet i luften inför framtiden. Vad kommer hända när pandemin väl lägger sig? Vilken värld har vi då? Kommer vi fortsätta hålla avstånd? Kommer vi ta avstånd från varandra? Kommer nya konflikter blossa upp? Hur kommer ekonomin påverkas? Vad händer med klimatet? Kommer solidariteten öka eller minska?

Svaren får vi en annan dag.

Det är så många som känner sig utanför, ensamma. Det finns så starka normer om hur man ska leva sitt liv, så många som inte passar in i den mallen. Tänk om vi skulle bli mer toleranta, öppna och accepterande. Tänk om vi alla skulle kunna passa in genom att vi är olika, unika och älskade.

Jag läser Jonas Gardells bok Ett lyckligare år, om kampen för att kunna vara den man är och att leva det liv man önskar. Det är många som fått kämpa för sina rättigheter. För att få vara sig själva. Jag tänker på den kamp som många fått utkämpa för religionsfriheten, hur frikyrkliga förföljdes för sin tros skull. Hur människor med olika sexuell läggning fått utstå hat. Hur arbetare på fabriker fått organisera sig och kämpa för rimliga löner och bättre villkor. Hur kvinnor fått kämpa och fortfarande måste göra det för att tas på allvar. Hur rasismen och främlingsfientligheten ökat och minskat genom historien.

Det är många saker som upprepar sig och går i vågor, kampen är inte över. Vi är en liten pusselbit i den stora historien och jag vill tro att vi tillsammans kan göra en skillnad.

Det vi gör just nu, hur vi ser på varandra påverkar en annan dag.

Av den här jorden

Jag var kanske tio år och arg. Jag kommer inte ihåg på vad, men arg var jag. Troligen på att jag inte riktigt passade in i skolan och kände mig utanför.

Över åkern hade jag gått som så många gånger dom cirka tre hundra meterna som det var hem till farmor och farfar. I farstun stod farfars stövlar och det luktade jord. Inne i köket satte jag mig på kökssoffan, jag minns precis dofterna och kommer ihåg hur det såg ut.

Farfar undrade hur det var. Jag är arg sa jag, men berättade nog ingenting mer om vad det berodde på. Kom med mig sa farfar och gick ut i farstun och tog på sig sina stövlar och en sliten jacka. Han gick ut på åkern och jag bara följde efter. Vi kom fram till ett stenröse och så berättade farfar att när han var liten och arg brukade han gå till just det här stenröset och kasta sten. Han böjde sig ner och gav mig en sten och sa åt mig att kasta. Sten efter sten kastade jag och även farfar kastade några stenar. Det var som om ilskan tog slut och mitt i alla frustration kunde vi skratta tillsammans.

Farmor och farfar har gett mig så mycket värme och kärlek, deras kärlek till varandra har lyst i deras blickar. När jag gick dit efter skolan kunde jag ibland smyga in på deras kontor och lägga av telefonluren bara för att inte mamma eller pappa skulle kunna ringa dit och säga att jag skulle komma hem. Tillsammans täljde vi smörknivar, åkte traktor, åt av farmors goda bullar och planterade skog som i själva verket bara var en liten dunge på en stor åker. Jag har så många minnen och så mycket att känna tacksamhet över. Han har betytt så oerhört mycket.

Nu finns farfar inte mera. På fredag är det begravning i Flistad kyrka. Farfar skulle fyllt 95 år och har i hela sitt liv levt och bott i Flistad mitt på Östgötaslätten utanför Linköping. När han har flyttat har det varit mellan husen på gården eller till huset som farmor och farfar byggde på åkern bredvid. Tänk att vara så rotad och jordad.

”Av jord är du kommen.
Jord skall du åter bli.
Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen.”

Badat – en podd av mig om bad

Jag har just gått och blivit med podd. Den handlar om vatten, stränder, kyla, värme och hur viktigt det här med badande är för mig. I hela mitt liv har jag gillat att bada, men just nu tar jag det ett steg längre och startar en podd som heter Badat och har dessutom bestämt mig för att bada utomhus i sjö eller hav ändra fram till slutet av oktober. Badat – En podd om bad och varför du verkligen borde bada mera.

Lyssna framöver för att följa med till olika sjöar, hav och bassänger och lyssna på varför bad är bland det bästa jag vet. Lyssna gärna, podden finns på Spotify, Apple Podcaster, Google Podcast och här på andersjosefsson.se/badat

Gamla saker, heliga städer och första lagfarten

Årets sista dag. Jag sitter på ett tåg mot Härnösand, dagen efter att resan skulle nått sitt slut. Trasig tuta på tåget och elfel utanför Stockholm gjorde att vi fick spendera en natt på hotell i Stockholm som SJ fick bjuda på. Om jag ska försöka sammanfatta detta år från mitt perspektiv har det varit många tillbakablickar och mycket historia.

Gamla saker ger nytt liv

Som arbetsledare på Erikshjälpen Second Hand Skene fylls dagarna av många gamla och fina saker som kan säljas och användas igen. Samtidigt är det ett svårt att prioritera rätt och leva med att det alltid finns mer att göra, fler gåvor att ta hand om, fler volontärer och personer som arbetstränar som jag vill ha mer tid tillsammans med. Jag är så glad och tacksam över att få vara en del av denna verksamhet som tack vare alla fantastiska medarbetare av olika slag, kunder som handlar och människor som väljer att lämna så fina gåvor till oss, kan vi bidra till att fler barn får det bättre.

Jerusalem och Betlehem, heliga städer med brusten tillit

Resan till Israel och Palestina som Emma och jag gjort under året har satt sina spår. Regionen är en trasig mittpunkt för de tre största världsreligionerna, konflikten gör att just tro och religion är så känsligt. Det var en spännande resa, många möten och upplevelser och platser som jag tidigare bara läst om. Gravkyrkan, myllret i gamla stan, västra muren, olivbergets fina utsikt över Jerusalem, Betlehem och muren som omringar staden och är på så många sätt en tydlig bild av ofrid. Uppdelningen av människor, svårigheterna för befolkningen att resa och besöka vänner och släkt, osäkerheten, den starka betydelsen av identitet har gett mig många tankar om vem jag själv är och även hur lite jag faktiskt vet och förstår. Jag är en väldigt prioriterad svensk medborgare med lagstadgad rätt att uttrycks min tro. Här finns möjligheten att vara sjukskriven, få nya chanser att komma tillbaka till arbetslivet, högkostnadsskydd för sjukvård och medicin, fri utbildning och en välfärd som skapar en trygghet. Men den tryggheten är inte för alla, många står utanför, har hamnat mellan stolar, tvingas vänta i åratal på beslut om att få stanna eller tvingas återvända till länder med svåra konflikter. Jag vill vara med och hjälpa till så att fler kan få del av alla de privilegier vi har, både här i Sverige och runt om i världen. Vi är rika, trots att fattigdom finns. Vi är trygga, även om många är otrygga. Vi tänker ofta att vi kommit så långt i utvecklingen men på många sätt är det samma svårigheter som återkommer i historien, oavsett om det är för tusentals år sedan i heliga städer eller i en ganska liten kommun i Västra Götaland. Det handlar om fördomar, uppdelning och ibland ovilja att lyssna på varandra. Men mitt i allt detta finns hopp, människor som kämpar och driver på för att en förändring till det bättre blir möjlig.

Första lagfarten är betald, vi tituleras nu Skenebor

Vi flyttade till Marks kommun för tre år sedan. Första året bodde vi i en liten sommarstuga i Örby, vid Öresjöns strand, fint läge men trångt och lite kallt på vintern. Ett tillfälligt boende men andra ord. Sedan dess har vi hyrt ett hus i Torestorp, med fin utsikt och stor tomt. Men själva huset hade inte den rätta känslan för oss, inte heller detta en långsiktig lösning. När våra hyresvärdar plötsligt meddelade att huset skulle säljas var det dags att ta steget vi funderat på ett tag, att bli husägare. I somras var vi på visningar, funderade, försökte känna efter hur vi vill bo och så var det dags för budgivning. Vi vann och i augusti skrev vi kontrakt och har nu betalat vår första lagfart, målat och tapetserat, bott in oss och steg för steg försöker vi nu förädla huset som byggdes av arbetare vid Kungsfors textilfabrik i Skene 1950. Vår inredning är i största delarna från 50- och 60-talet och när vi flyttade in sa en ung liten kille som hjälpte till när han tittade in i flyttbilen ”det är bara brunt här inne” och visst är det så med alla teakfärgade möbler vi har…

På Backa Ringgata 4 i Skene bor nu jag tillsammans med min kära Emma och vår fina katt Silver. Det har varit ett år med många blandade känslor och svåra beslut. Fördjupade vänskaper och många nya kontakter. Så här årets sista dag känns det ändå ganska bra, och jag är nyfiken på vad som kommer hända framöver. Det enda jag vet är att det inte kommer bli som jag tänkt mig.

Gott nytt år!

Resa till heligt land

By: Jonathan / www.picasa.com License: Creative Commons License (By ND 3.0) Tags: Jerusalem Temple Mount Western Wailing Wall Dome of the Rock historical religious sights sites

I maj kommer jag och min fru Emma åka till Israel och Palestina. Vi kommer bo i centrala Jerusalem och göra besök på olika platser som historiskt och religiöst är viktiga, men även som påverkar livet i området idag för alla som bor och lever där.

Jerusalem är och har väldigt väldigt länge varit en väldigt laddad plats där motsättningarna är stora. Många gånger kommer frågor kring Israel/Palestinakonflikten upp och ibland upplever jag att man bör välja sida. Det finns så många tankar och åsikter om vad som är rätt och fel, ont och gott.

Jag hoppas att på den här resan se några exempel som för samman människor istället för att splittra. Möta människor som tror på en ljus framtid i fred och samförstånd. Jag hoppas lära mig mer om historien, de olika kulturerna och religionerna som på så många olika sätt präglar området.

En resa till det heliga landet eller det förlovade landet, som är heligt och viktigt både för judar, kristna, muslimer och alla de invånare som inte själva utövar någon religion och kan ses som sekulariserade. Under resan kommer vi besöka flera organisationer som finns på plats och arbetar med att ge stöd och verka för en positiv utveckling. Jag vill fördjupa mig i vad som krävs av ledare i dessa organisationer för att kunna hantera alla de intryck, fördomar och åsikter som påverkar det arbete de gör.

Har du tips och idéer på platser att besöka, människor att träffa, tankar att tänka eller annat blir jag jätteglad om du vill dela med dig. Fler tankar och funderingar inför, under och efter resan kommer upp här på sidan framöver, så håll utkik.

Heligt land – Läs mer tankar och reflektioner om min resa till Israel och Palestina

Hej då Stockholm.

I förrgår var jag med AnnaSara och Kristian på Cirkus då GodEl fyllde 10 år. En märklig gala med artister, utdelning av pengar till välgörenhetsorganisationer och en hel del prat. Som en blandning av en firmafest, kalas, konsert, stödgala, prisutdelning och reklamjippo. Höjdpunkten var hur som helst Electric Banana Band och Marit Bergman som verkligen levererade!

Igår var jag på seminarium på slottet med temat ”Värdebaserat Ledarskap – Att växa genom att utmana mina gränser”. Många samtal och tal om att våga misslyckas och utmana sig själv och andra. En höjdpunkt där var Loreen som gav en skön paus i tänkandet och samtalen.

Här är en kort film som ger en liten bild av vad som hände.

Ett stort stort grattis till årets stipendiater av Kompassrosen, jag kan inte riktigt förstå att det nu är hela fem år sedan jag själv stod där och tog emot stipendiet…

Idag har arbetet med valberedningen för Ung Media satt fart på allvar då vi har planerat, tänkt, formulerat och satt plan för hur rekryteringen av personer som ska driva Ung Media framåt framöver startat.

Nu på väg hem igen genom landet på tåg. Är helt slut, men ganska glad.

Nästa steg i livet – Torestorp

I sommar kommer jag och Emma flytta från Växjö. Ett beslut vi tog för några veckor sedan men som ännu inte helt och fullt smält in i mig. Många frågor kring boende, uppdrag i mitt företag och arbete är fortfarande obesvarade.

Det jag vet är att det blir förändring. En flytt till landet. Orten där Emma ska jobba heter Torestorp. Det ligger i Marks kommun i närheten av Kinna som ligger mellan Borås, Kungsbacka och Varberg.

Känner du till någon plats att bo i dom krokarna är du mer än välkommen att höra av dig till oss.

Annons på blocket