Årets sista dag. Jag sitter på ett tåg mot Härnösand, dagen efter att resan skulle nått sitt slut. Trasig tuta på tåget och elfel utanför Stockholm gjorde att vi fick spendera en natt på hotell i Stockholm som SJ fick bjuda på. Om jag ska försöka sammanfatta detta år från mitt perspektiv har det varit många tillbakablickar och mycket historia.
Gamla saker ger nytt liv
Som arbetsledare på Erikshjälpen Second Hand Skene fylls dagarna av många gamla och fina saker som kan säljas och användas igen. Samtidigt är det ett svårt att prioritera rätt och leva med att det alltid finns mer att göra, fler gåvor att ta hand om, fler volontärer och personer som arbetstränar som jag vill ha mer tid tillsammans med. Jag är så glad och tacksam över att få vara en del av denna verksamhet som tack vare alla fantastiska medarbetare av olika slag, kunder som handlar och människor som väljer att lämna så fina gåvor till oss, kan vi bidra till att fler barn får det bättre.
Jerusalem och Betlehem, heliga städer med brusten tillit
Resan till Israel och Palestina som Emma och jag gjort under året har satt sina spår. Regionen är en trasig mittpunkt för de tre största världsreligionerna, konflikten gör att just tro och religion är så känsligt. Det var en spännande resa, många möten och upplevelser och platser som jag tidigare bara läst om. Gravkyrkan, myllret i gamla stan, västra muren, olivbergets fina utsikt över Jerusalem, Betlehem och muren som omringar staden och är på så många sätt en tydlig bild av ofrid. Uppdelningen av människor, svårigheterna för befolkningen att resa och besöka vänner och släkt, osäkerheten, den starka betydelsen av identitet har gett mig många tankar om vem jag själv är och även hur lite jag faktiskt vet och förstår. Jag är en väldigt prioriterad svensk medborgare med lagstadgad rätt att uttrycks min tro. Här finns möjligheten att vara sjukskriven, få nya chanser att komma tillbaka till arbetslivet, högkostnadsskydd för sjukvård och medicin, fri utbildning och en välfärd som skapar en trygghet. Men den tryggheten är inte för alla, många står utanför, har hamnat mellan stolar, tvingas vänta i åratal på beslut om att få stanna eller tvingas återvända till länder med svåra konflikter. Jag vill vara med och hjälpa till så att fler kan få del av alla de privilegier vi har, både här i Sverige och runt om i världen. Vi är rika, trots att fattigdom finns. Vi är trygga, även om många är otrygga. Vi tänker ofta att vi kommit så långt i utvecklingen men på många sätt är det samma svårigheter som återkommer i historien, oavsett om det är för tusentals år sedan i heliga städer eller i en ganska liten kommun i Västra Götaland. Det handlar om fördomar, uppdelning och ibland ovilja att lyssna på varandra. Men mitt i allt detta finns hopp, människor som kämpar och driver på för att en förändring till det bättre blir möjlig.
Första lagfarten är betald, vi tituleras nu Skenebor
Vi flyttade till Marks kommun för tre år sedan. Första året bodde vi i en liten sommarstuga i Örby, vid Öresjöns strand, fint läge men trångt och lite kallt på vintern. Ett tillfälligt boende men andra ord. Sedan dess har vi hyrt ett hus i Torestorp, med fin utsikt och stor tomt. Men själva huset hade inte den rätta känslan för oss, inte heller detta en långsiktig lösning. När våra hyresvärdar plötsligt meddelade att huset skulle säljas var det dags att ta steget vi funderat på ett tag, att bli husägare. I somras var vi på visningar, funderade, försökte känna efter hur vi vill bo och så var det dags för budgivning. Vi vann och i augusti skrev vi kontrakt och har nu betalat vår första lagfart, målat och tapetserat, bott in oss och steg för steg försöker vi nu förädla huset som byggdes av arbetare vid Kungsfors textilfabrik i Skene 1950. Vår inredning är i största delarna från 50- och 60-talet och när vi flyttade in sa en ung liten kille som hjälpte till när han tittade in i flyttbilen ”det är bara brunt här inne” och visst är det så med alla teakfärgade möbler vi har…
På Backa Ringgata 4 i Skene bor nu jag tillsammans med min kära Emma och vår fina katt Silver. Det har varit ett år med många blandade känslor och svåra beslut. Fördjupade vänskaper och många nya kontakter. Så här årets sista dag känns det ändå ganska bra, och jag är nyfiken på vad som kommer hända framöver. Det enda jag vet är att det inte kommer bli som jag tänkt mig.