Igår var jag på begravning av Helga Rosenqvist. Hon var 100 år och en av mina stora förebilder när det gäller tro.
Hon var en bönetant som verkligen bar mig genom mycket jobbigt på olika sätt. På 30-talet var hon en motorcykelåkande evangelist med bibeln på pakethållaren. Hon har varit en drivande ungdomsledare, bedjande djupt troende, orädd person. Sån vill jag också vara.
Helga var ungdomsledare för min farfar och farmor, som hon alltid kallat sina barn. Min pappa har varit hennes barnbarn och mig har hon alltid kallat sitt barnbarns barn.
Genom min uppväxt så har Helga betytt mycket för mig. Hon har varit en trygg punkt, en person som brytt sig om och som alltid visat stor kärlek och varit en förebild när det gäller tro.
Jag saknar Helga, som alltid satt längst fram i kyrkan, som kramades och som pratade om sånt som betyder något, på riktigt. Jag är glad att hon fått vara en del av mitt liv.