Mitt i men ändå utanför

2011 har för mig varit ett ganska tufft år men många tvära kast och omställningar som jag inte själv kunnat styra över. Jag har varit beroende av sjukvård, skyddssystem i samhället och människor runt omkring mig. Jag har många gånger fått öva på att vara beroende.

Vi lever i ett samhälle där det individualistiska är norm. Man ska vara stark och klara sig själv. Genom det man gör visar man vem man är och man ska alltid kämpa för att nå längre. Vi luras hela tiden av krafter som säger vad vi ska göra eller köpa för att vara lyckade. Men om vi inte möter oss själva, frånkopplat från vad vi presterar eller gör tror jag vi hamnar i återvändsgränder. Vem är du när masken faller? Vilka är vi innerst inne?

Hur ser vi på oss själva och hur ser vi på människor runt omkring oss? Jämför vi och tänker att det är tur att inte vi har samma problem och sträcker på oss lite till. Eller vågar vi möta och sätta oss in i andra människors bitvis trasiga livsöden av nyfikenhet utan att döma?

Konstrasterna i samhället ökar mellan fattig och rik, frisk och sjuk. Man är antingen lyckad eller misslyckad, antingen mitt i samhället eller helt utanför. Människovärdet håller på att förändras. Vår främsta uppgift är i vår tid att vara kunder. Vi ska konsumera och producera mer och mer, i allt högre takt. Kapitalismen dyker upp överallt och har under året påverkat den omsorg som ges till gamla, sjuka och behövande. Skatteplanering som länge varit något som man sett som smart handlar egentligen om att fly från det gemensamma ansvaret. Riskkapitalbolag äger idag en stor del av våra skolor och en stor del av vår vård och omsorg. Att ägarna vill satsa pengar och spela med riskerna innebär att det är lönsamt, men inte för elever och personer i omsorgen utan för bolagen.

Bidragsfusk ses som något väldigt fult men att inte betala skatt har tidigare inte setts på samma sätt. Att fylla i en blankett fel, där man inte haft möjlighet att fylla i rätt var värre än när man som företag eller person medvetet placerar pengar i ett andra länder för att slippa betala skatt.

Orättvisorna ökar, våldet bubblar upp i socialt utsatta områden. Skattesänkningar ökar klyftorna och det gemensamma skyddsnät som vi har haft håller på att bli glesare. Vi måste klara mer själva och välja allt mer. Vi är kunder i vårt eget samhälle, där vi förväntas vara lönsamma. Jag har under året varit sjukskriven, inlagd på sjukhus och nekats fortsatt sjuk- och livförsäkring. Mediciner har varit svårt att få tag på då alla apotek numera är olika företag och där jag som kund får beställa och komma tillbaka för att hämta mina mediciner en vecka senare. Fokus för apotekens verksamhet har mer och mer blivit smink och hälsopiller, för att det är mer lönsamt än mediciner. Försäkringsbolagen nekar sjuka försäkring, för det är ju friska personer som ger vinst till bolagen ägare.
Omsorg, omtanke, medkänsla, medborgare, samhälle, gemenskap och en vilja att hjälpa varandra hoppas jag ska prägla framtiden.

Man kan vara mitt i eller välja att stå utanför. Ibland är det skönt att bara ställa sig vid sidan om och titta på och ibland vill man vara aktiv. Oavsett ska du veta att det är ditt val och att du är mer än en kund eller en siffra. Du och jag är något mer en än titel eller en sysselsättning och vi kan förändra tillsammans.

Kommentera