Att bekräfta ungdomar och ge dem en röst har tagit Anders Josefsson ända till kungs. Hans stora hjärta för unga i utanförskap bottnar i egna erfarenheter.
Anders Josefsson vill ge ungdomar möjligheter att höras. I våras fick han ta emot ett stipendium på 250 000 kronor från konungens hand för sitt ledarskap.
Det har gått några månader sedan den högtidliga ceremonin på Slottet i Stockholm och Anders har hunnit smälta intrycken.
Vi träffas i caféet på Linnéuniversitet i Växjö där han nu studerar. Nersjunken i en fåtölj berättar han om livet hittills. Om att göra radio och om sitt engagemang för unga. Hur framtiden blir vet han inte. I väntan på att det ska klarna studerar han Arbetslivspedagogik.
– Kanske fortsätter jag att satsa på journalistik eller också blir jag fritidsledare eller något helt annat. Jag vill ägna den här tiden åt att ta reda på vad jag ska göra med det som är mina gåvor.
25 år gammal konstaterar han att det inte alltid är lätt att vara ung. För honom blev högstadiet hemma i Linköping en jobbig period. Han gick från att ha varit en försiktig, rädd och utsatt lågstadieelev till att bli en revolterande tonåring som gjorde saker som han ångrade efteråt.
– När jag bestämde mig för att det fick vara nog hamnade jag i ett utanförskap där jag inte hörde hemma någonstans. Jag visade upp en glad Anders i kyrkan och för familjen, men inuti mådde jag inte så bra.
Det är delvis den känslan som drivit Anders att hjälpa unga människor en möjlighet att uttrycka sig, säger han. 2004 startade han Ungradio, som idag är ett rikstäckande nätverk som ger support till flera hundra ungdomar och radiostationer. Mottot är ”Vi vill ge ungdomar möjlighet att höras”.
– Det pratas mycket om ungdomar, inte minst så här i valtider, men det är inte lika ofta som man lyssnar till vad de har att säga, konstaterar han.
De senaste nio åren i Anders liv har handlat mycket om radio. På gymnasiet hemma i Linköping gick han mediaprogrammet och en ny värld öppnade sig.
– Jag hade inte varit speciellt intresserad av radio tidigare, men här insåg jag vilka möjligheter den har att nå ut och engagera. Jag blev ordförande för gymnasieradion och vi producerade olika typer av program – allt från busringningar till samhällsprogram.
Efter studenten ville Anders arbeta med radio på ett annat sätt. Han tog kontakt med de 20-30 radiostationer som sänder för ungdomar via internet eller i närradion och nätverket Ungradio bildades.
– Vi hjälper radiostationerna att hitta vad de är bra på och vad de kan förbättra genom att stötta och utbilda. Det finns många entusiastiska ungdomar med många goda idéer. I nätverket kan de också dra lärdom av varandras erfarenheter.
Det är inte musik som är det viktigaste för de här radiostationerna, säger Anders. Musik hittar ungdomar överallt idag. Det de söker är ett innehåll där de kan känna igen sig och få stöd i sina liv. Han önskar att han själv hade hittat en sådan radiokanal när han hade det jobbigt i tonåren.
– Det är viktigt att veta vilken målgrupp man riktar sig till när man gör radio. Om man, som många kristna närradiostationer, försöker göra radio för alla så är det risk att det blir ganska tråkiga program som inte berör någon.
Anders har ett stort hjärta för människor som lever i utanförskap. Han har bland annat gjort radio för unga som hamnat, eller är på väg att hamna, i kriminalitet.
– Det är ofta personer som har en massa bra saker inom sig. Jag tror att alla människor har en berättelse bara de får chans att uttrycka sig. Det har varit fantastiskt att se hur de har jobbat i olika radioprojekt.
2006 flyttade Anders till Växjö för att arbeta på riksförbundet Boosters kansli. Boosters är en förening som vill stötta unga entreprenörer. Parallellt har han arbetat med Ungradio och det egna företaget Typiskt Anders som erbjuder tjänster med bland annat föreläsningar, kurser och workshops om digital ungdomskultur och medias roll.
Han beskriver sig som en nyfiken, lite galen och drivande person som också vill engagera andra. Det var för detta engagemang som han i våras fick ta emot ett stipendium av Kungens stiftelse för ungt ledarskap, som vill ge unga ledare möjlighet att utveckla ett ledarskap baserat på goda värderingar.
I motiveringen till stipendiet står det att Anders ”tryggt låtit etiska avvägningar prägla sina handlingar och prioriteringar. Han har därigenom gett ungdomar tid, omtanke och möjlighet att förverkliga sina drömmar i konkreta projekt”.
– Jag känner mig stolt över att vara en ung ledare. För mig handlar det om att finnas med bland ungdomar i deras utveckling. Att lyssna, se och bekräfta är det grundläggande – så enkla saker att man ibland missar det. Att vara ledare är för mig att lyfta andra. Det hoppas jag kunna fortsätta med framöver.
Den kristna tron är grunden i Anders liv och har format hans människosyn, säger han.
– När jag hade det jobbigt i tonåren funderade jag mycket på Gud. Hur kunde min barnatro växa så att den berörde mitt liv? I baptistförsamlingen i Linköping där jag växte upp fanns människor som var förebilder för mig och som blev viktiga för min tro.
I Växjö har han engagerat sig i Missionskyrkans studentarbete. En kväll i veckan möts studenter i kyrkan för att laga mat, umgås, prata och ha en gemensam andakt.
Ibland möter Anders studenter som går runt mellan kyrkorna utan att vilja engagera sig.
– Det viktigaste församlingen kan erbjuda är mötesplatser, inte verksamhet. Unga människor vill inte gå in i uppgifter bara för att det fattas folk utan för att man brinner för det man ska göra. Det är viktigt att ta vara människors kreativitet, se deras unika gåvor och hur de kan få blomma i församlingen.
FAKTA
Namn: Anders Josefsson.
Ålder: 25 år.
Bor: I Växjö.
Familj: Flickvännen Emma, föräldrar och två syskon.
Intresse: Media, journalistik och politik.
Mest framträdande egenskap: Nyfikenhet.
Oväntad upplevelse: Att få ta emot stipendium för ungt ledarskap ur konungens hand.
Christina Larsson
Sändaren
Artikel publicerad i tidningen Sändaren 1 oktober 2010
Läs artikeln i pdf-format