Hönökonferensen. Minnen, känslor, tankar. Ord från en annan tid, predikningar som jag då som svartvit tänkande tonåring skulle tolkat helt annorlunda mot vad jag gör nu. Mitt frikyrkliga arv. Som ett eko.
Stort fokus på att göra rätt, leva rätt, välja Jesus framför allt annat, göra avstamp, fatta beslut, bli frälst. Gå fram till förbön och sträva efter att uppleva anden. Musik som dunkar och bas som får betonggolvet att vibrera, fullt med folk och stämning i hallen. Predikningar med liknelser om ruttnande tår och en berättelse om en person som trots att hen blev helad ”valde en annan väg i livet” och gick aldrig på den där bibelskolan som personen lovat att gå på om förbönen skulle hjälpt.
Synen på människor som inte passar in i normen, som är utanför. Gå ut och gör alla folk till lärljungar, predika till de onådda. Det behövs nya visioner för att nå ut med budskapet. Och så fokuset på pengar. ”Gud älskar en glad givare” så då var det godisregn innan kollekten.
Var som på studiebesök, var en del av det. Tyckte så mycket om det då. Tycker fortfarande om delar av det. Har mycket svårt för andra delar. Min tro ser annorlunda ut idag, fler nyanser och i färg. Hör till men passar ändå inte riktigt in. Behöver sortera, fundera och reflektera.