Nyfiken, orädd och lite galen

Det är typiskt Anders

Känslan av att inte riktigt passa in har drivit honom till att skapa nytt. För det har han fått stipendium ur kungens hand, fått hjälpa andra unga att finna sin plats och dessutom funnit vem han är, vad som är typiskt Anders.

– Att inte känna sig hemma kan göra en nedslagen, eller så blir man taggad att förändra, säger Anders Josefsson, 25.

Att hitta sig själv och vad man vill satsa på i livet är en stor del av tonårstiden. För att göra det engagerade Anders Josefsson sig i det mesta han fann intressant. Elevråd, föreningar, kyrka och så småningom radio.
– Jag har alltid varit nyfiken att våga mig på och göra saker som inte gjorts förr, pröva det oprövade.

När han efter gymnasiet skulle starta eget företag ville han helt enkelt erbjuda det han stod för. Orädd, lite galen, mycket nyfiken och ifrågasättande. Han sammanfattar det i sitt företagsnamn: Typiskt Anders. Där arbetar han med att inspirera, utveckla organisationer och hjälpa till med mediala projekt. Under gymnasiet och medieprogrammet fastnade han också för radio när han började sända bland annat busringningar.
– Jag tyckte att jag hade erfarenheter av radio efter ett tag och ville dela med mig. Men det fanns inget forum för det. Då skapade jag ett.

ungradio kom till 2004 och har etablerats och växt. Grundtanken är helt enkelt att hjälpa unga som sänder eller vill sända radio i olika sammanhang. Att ge tips, utveckla och inspirera. Anders menar att intresset för radio bland unga snarare är växande än utdöende och han vill slå ett slag för kristen närradio.
– Problemet att det kan gå dåligt med närradio är att man inte riktigt tänkt ut vilket budskap man vill leverera eller vad man vill påverka, det är vanligt inte minst på kristen närradio. Jag möter många ungdomar som vill göra kristen radio men som inte känt sig välkomna.

– Med Spotify och alla nya musiktjänster tror jag att intresset för radio som bara handlar om musik kommer att minska på sikt. Och att fler kommer vilja höra radio med innehåll.

För sitt arbete med ungradio blev han 2010 stipendiat i Konungens stiftelse för ungt ledarskap och vann 250 000 kronor för ledarutveckling.
– Det var mycket frågor kring värderingar efter att jag blivit nominerad. Och det gick ju bra eftersom jag fick priset i ideell sektor. Det var en ganska overklig känsla att ta emot det från kungen, häftigt att få det erkännandet. Men inte bara jag utan alla de unga jag möter.

Anders är uppväxt i en baptistkyrka men har rört sig i många olika kristna miljöer. Och att tänka nytt och vilja förändra är inte alltid uppskattat i alla kyrkliga sammanhang.
– Jag har tvivlat mycket, det är viktigt för mig att våga ifrågasätta och inte bara automatiskt acceptera en skriven trossats. Det är olika hur tillåtande man är med det i kristenheten, säger han och tycker att den ”vanlige” medlemmen skulle få ta större plats i dagens församlingar.
– Fokus i många kyrkor ligger på ledarskapet, och då kanske inte alla ser sin egen roll. Varje person behöver uppvärderas mer och få tillfälle att ge sitt vittnesbörd och prata om sin tro. Det måste inte handla om mäktiga andliga upplevelser, det kan vara vardagliga saker som ofta ger en hög igenkänningsfaktor.

Han har länge varit intresserad av att analysera reklambudskap och kampanjer och förenade detta med sin tro i bloggen reklamtro.se som startade för cirka två år sedan. Där tittar han närmare på kyrklig reklam eller reklam som använder sig av kristna begrepp. Och från att i början vara ganska besviken på kyrklig marknadsföring tycker han nu att det blir långsamt bättre.
– Kyrkan har varit ganska dåliga på reklam tycker jag. Man missade poängen, berörde inte, det kändes inte äkta. Men jag ser en ljusning.

Anders menar att felet är att man sällan är medveten om hur man uppfattas av människor, eller kanske inte är villig att ta ansvar för hur man uppfattas för att man tycker att det är samhällets fel.
– Vår uppgift är att förklara vad vi tror och tänker. Krocken kan bli när kyrkan har en bild av att tron är djup och reklam ytligt, och man ska försöka kombinera det. Våga vara djup, det är okej, säger han.
Som exempel på en lyckad reklamkampanj tar han Missionskyrkans vädjan om pengar till sin pastorsutbildning.  Där skriver man ”Vi vill kunna fortsätta predika om girighetens avigsidor. Därför ber vi om pengar.”

– Det är modigt, det är med självdistans men man är ärlig. Om människor har fördomar om kyrkan, ta reda på dem och prata om dem då. Försök vara inbjudande och var inte rädd för tydlighet. Våga nämna Jesus, vi ska inte ursäkta oss utan våga stå för det som är vår tro. Men samtidigt ska vi ge signaler om att man inte måste vara färdig för att komma till kyrkan. Vi får gärna ha en vitmålad fasad så länge sprickorna syns.

Samuel Teglund

Artikel publicerad i tidningen Världen idag 30 mars 2011

One thought on “Nyfiken, orädd och lite galen

Kommentera