Av 2 576 000 har vi hittat 107 stycken

2007 var första gången vi hittade en. Sedan dess har vi lite då letat efter och då hittat flera. Just nu är vi uppe i 107 stycken. Det kommer bli fler framöver.

Överallt runt omkring oss finns det massor. Dolda för den som inte tittar riktigt noga. Det är ganska få som känner till att de finns där, troligen har du bara idag gått förbi ett ganska stort antal.dold2Du som inte vet vad jag skriver om ska inte veta. Men det är roligt, ibland frustrerande och gör att man ser världen på nya sätt. Små äventyr i vardagen, nära nästan var man än är. Vet du vad jag menar eller känner du dig just nu mest förvirrad?

Vi blev med soffa!

I förrgår såg jag henne för första gången, men hon var inte ensam. Jag blev kär direkt i dom båda två. Efter ett samtal med Emma, fick jag åka och hämta henne för att få ett godkännande. Hon tyckte som tur var att det hela var okej. Även Emma blev lite kär och vi fattade beslut om att överta vårdnaden från Erikshjälpen Skene.

Idag kom de hem hit båda två och vi har vänt och vridit för att placeringen ska bli så bra som möjligt. Det är inte så enkelt när man bor på 37 kvadrat, men jag tycker att vi till slut fick till en okej plats för dom båda. Med detaljer i teak, en mossgrön klädsel och många år på nacken har de nu flyttat in till oss.

Fotona är tagna utan blixt vilket gör att de är lite oskarpa här och där.

Vi ska göra vårt bästa för att vårda och nyttja komforten. Vi vet egentligen inte så mycket om den här soffan och fåtöljen, så vet du mer får du gärna kommentera här nedanför.

Här är några kommentarer vi hört om denna soffgrupp hittills.

Butiksbiträde på Erikshjälpen Skene:

Vi köpte precis en sådan soffgrupp 1965 när vi gifte oss till vårat bohag, och vi hade den många många år efter det och var väldigt nöjda. En soffa vi köpte senare blev snabbt nedsutten, men den där soffan höll väldigt bra på ett annat sätt.

Monica, vän i Älekulla:

En sån soffa satt jag i när Kennedy blev mördad.
Vilken nostalgi.

Kanske kan du svara på någon av följande frågor?

Från vilken tillverkare kommer de? Vilket år? Är det 50- eller 60-tal? Är de svensktillverkade? Har du några speciella minnen från denna soffa? Vi har inte hittat några stämplar eller etiketter under tyvärr så det är svårt att spåra soffan bakåt.

Vi vill lära känna våra nya bekantskaper lite mer framöver. Välkomna till familjen Josefsson!

Längtan efter att kunna bada igen

IMG_2192

Min längtan är stor. Även om jag badade fram till den siste oktober och faktisk även tog ett dopp den 17 januari när isen smält och innan den frös på igen längtar jag.

Att varje dag se vattnet och vågorna. När temperaturen ändrar sig se isen lägga sig och sen brytas upp igen. Höra kluckningar och knakningar. Se solens strålar spegla sig i vattnet, molnen dansa och ändra skepnad och i nästa sekund se regnet ösa ner. Det är det bästa med att bo vid en sjö.

Det finns fördelar med att bo i Hanatorpsviken. Så här såg den fördelen ut den 30 oktober förra året. Jag hoppas på många dopp och bad i år.

Nästa steg i livet – Torestorp

I sommar kommer jag och Emma flytta från Växjö. Ett beslut vi tog för några veckor sedan men som ännu inte helt och fullt smält in i mig. Många frågor kring boende, uppdrag i mitt företag och arbete är fortfarande obesvarade.

Det jag vet är att det blir förändring. En flytt till landet. Orten där Emma ska jobba heter Torestorp. Det ligger i Marks kommun i närheten av Kinna som ligger mellan Borås, Kungsbacka och Varberg.

Känner du till någon plats att bo i dom krokarna är du mer än välkommen att höra av dig till oss.

Annons på blocket

Tågfunderingar

Foto: Emma Josefsson 2010

Man åker till, men åker ifrån. Man tuffar fram, sen står man still. Station efter station passeras och människor på väg mot olika håll svischar förbi.

Jag både gillar och hatar tåg. Tåg står för mig för väntan, längtan, sorg, ensamhet, rastlöshet, kärlek, frustration och andningspaus.

Att åka tåg är både trygghet och rotlöshet. På väg ifrån någonting och på väg mot någonting.

Osäkerheten om hur det ska gå med allt när man kommer fram gnager, samtidigt som rörelsen framåt ger energi. Rädslan för framtiden och samtidigt hoppet.

Foto: Anders Josefsson 2010

Mitt första möte med Emma var på en tågstation. Avesta Krylbo, orten Sjövik och lägret Helt Enkelt sommaren 2003 kommer för alltid vara väldigt speciellt för mig.

Tåg har alltid varit en del av vårt förhållande. Ibland som en möjlighet att kunna träffas och ibland som ett stort hinder och en ond klump i magen. Många tårar och mycket längtan.

I livet finns många växlar som kan strula, det finns bistrovagnar som fyller på med energi. Det finns skrikiga barn och borttappat bagage. Det finns på något konstigt sätt både kaos och lugn.

Det enda som man vet är att man är på väg.

Status just nu

Den senaste tiden har jag mer och mer växt in i identiteten som radiojournalist och företagare och det känns riktigt bra. Jag har flera spännande projekt på gång framöver.

Jag sökte jobb som producent för en talkshow i P3 och skapade då kreativradioledare.se för att kunna visa upp vem jag är och vad jag gjort. På sidan har det kommit in ett helt gäng kommentarer och jag är jätteglad för det stöd jag känt och är stolt över att jag har satt avtryck. Tack för det! Sidan kommer finnas kvar som en portfolio över vem jag är, för jag är och kommer förhoppningsvis fortsätta vara en kreativ radioledare. Jag hade inte hört något om hur processen gått, tills idag då ett mail kom med texten ”vi har nu valt att tillsätta tjänsten med annan sökande.” Så nu håller jag ögon och kanske framför allt öronen öppna efter redaktioner som söker efter en person som mig.

Förra veckan deltog jag i en utbildning för producenter i radio och tv som var väldigt bra. Min roll och mitt kall är att arbeta som producent eller redaktör av något slag där jag både för använda mitt ledarskap, min kreativitet och mina erfarenheter och kunskaper om att skapa bra och spännande radio som berör.

Igår var jag i Halmstad för att spela in nya avsnitt av Unga panelen och det är alltid roligt att träffa Moa, Leo och Sebastian. Om du inte lyssnat tidigare, gör det nu. Här finns ett gäng sända avsnitt av Unga panelen

Dags att gå vidare

461049_10152875731360608_1123837523_o

Nu äntligen är Emma och jag tillbaka i Växjö, och veckopendlar varken till Jönköping eller Göteborg. Jag har avslutat Journalistlinjen, och nu återstår att se när och vad man kan få journalistjobb. Tiden på Södra Vätterbygdens Folkhögskola är över, på både gott och ont. Sista kvällen badade jag i Vättern och satt och filosoferade i en fåtölj på Vätterstranden. Jag saknar redan många från utbildningen, och den saknaden kommer nog öka framöver. Emmas utbildning till diakon är också precis avslutad och nu väntar vigningen i augusti.

Den här dagen är en tvättdag. Eftersom vi bott på tre olika ställen och haft en massa saker överallt har det samlat på sig en hel del tvätt. Så just nu gäller det att sortera, tvätta, torka och vänta. Men även om det är tråkigt att tvätta är det ett tydligt tecken på att man nu bor på ett ställe igen och inte hela tiden behöver ställa om och resa så mycket.

Samtidigt som tvätten snurrar runt i maskinen tänker jag på vad som kommer hända nu framöver. Jag undrar vad nästa steg kommer bli, för det är dags nu att gå vidare.

Söker en vrå i Halmstad

Under december, januari och februari kommer jag ha praktik på P4 Halland i Halmstad. Jag studerar Journalistlinjen på Södra Vätterbygdens Folkhögskola och gär nu andra året med inriktning radio. Jag är lugn, rökfri och engagerad ideellt i olika typer av ungdomsverksamhet.

Jag söker nu efter en liten vrå där man kan sova under min praktik i Halmstad. Ordet vrå betyder enligt wikipedia ”ett hörn, litet utrymme, krypin, del av en soffa, ett rum” och det är precis vad jag söker.

Jag kommer vara i Halmstad under veckorna men åka hem till Växjö på helger och vara i Växjö över jul och nyårs-veckorna (då jag även kommer gifta mig).

Jag söker nu ett billigt rum/lägenhet eller del av hus och kan betala ungefär 2000.- per månad. Hör av dig och tipsa andra du känner om mitt sökande efter en vrå.

Annonsen på blocket

Jag ska bli man

Den 29 december 2012 är en viktig dag.

En dag då jag kommer säga ja till att leva tillsammans med Emma i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt. På ett sätt var det länge sen jag bestämde mig, vi förlovade oss 2004 och har varit tillsammans sedan 2003.

Jag ska bli Emmas man och hon ska bli min hustru. Det känns stort, spännande och riktigt bra. Under sommaren har det mognat fram, och nu pågår planeringen för fullt inför en dag som på ett sätt inte förändrar så mycket och på ett sätt fördjupar relationen ytterligare ett steg.

Vigseln kommer ske i S:t Sigfrids kapell i Växjö och festen kommer hållas i Missionskyrkan. Vigseln är öppen för alla som vill komma, festen är öppen för alla inbjudna gäster.

www.andersochemma.se

Svalorna har lämnat boet

hussvalorna

Nu i sommar tillbringar jag en hel del tid i Strömbergshyttan där Emma har butik och tar hand om en turistbyrå. I den fina röda stugan bor det hussvalor. Utanför dörren på baksidan har vi kunnat följa dom från riktigt små tills nu när dom tar sina första vingslag ut i den stora världen. Det var sju stycken små fågelungar i boet från början och nu verkar det som att alla utan en har lyft. Fyra stycken kommer fortfarande tillbaka och blir matade av föräldrarna, men de andra har nog gett sig ut på egna längre äventyr.

Tänk att vara en fågel, kunna flyga och vara fri. Vi människor tänker ofta att vi är så fria och på ett sätt är vi det, men på ett annat sitter vi fast i alla system och förväntningar. Men det kanske inte är så fritt som man vill tro att vara en svala. Hela dagarna igenom har föräldrarna det fullt upp med att fixa mat åt de minst sagt krävande ungarna.

Kom gärna hit och hälsa på i butiken och få en glimt av svalorna i deras fina bo byggt av lera, gräs och spott.

emmalu.se/strombergshyttan